Sally 6 år!

Hela 6 år har jag nu haft turen att lära känna det här trollet,
och jag ångrar inte en sekund av det. (:

Grattis på födelsedagen Sally <3

Hur mycket ska man ta?

Jag skulle egentligen ha skrivit om gårdagens debut i startklassen för Sally och mig. Kanske skulle jag till och med skrutit lite om Sallys fina prestationer som hon visade upp. Men jag var med om en händelse under tävlingen som totalt fick mig att tappa all motivation. Aldrig förr har jag känt mig så förnedrad i ett tävlingssammanhang.    

Jag äger en airedaleterrier, en terrier. Jag är van att vissa människor har en bild av hur en terrier är, det är inget jag hakar upp mig på normalt. Det är när personer går på en personligt som det blir tufft.
Sedan jag skaffade Sally har jag haft oturen att träffa på människor som försökt trycka ner mig. Jag har varit med på kurser där vissa personer högljutt uttryckt sig att; Jag är för ung. Jag gör fel. Sådana som jag borde inte ha en hund som Sally.
Du kan inte. Gud vad jobbig hund du har. Hur står du ut? Kan du inte bara lära din hund rätt? Vad gör du här med en sådan hund? 

Ja, Sally var en utmaning, men vi har kommit långt och vi har lyckats trots att vissa personer har stått i vår väg.
På tävlingen igår hade vi oturen att träffa på en sådan person som ville ställa sig i vägen för vad jag och Sally jobbat så länge med. Jag var jättenervös som vanligt. Sally kände antagligen av min nervositet också. Vi fick en dålig start. Uppvärmningen blev inte som tänkt och jag gav troligen ut felaktiga signaler till henne. Jag kände det redan vid första momentet, min hund var inte med mig. Och rätt känt, så fort mitt kommando kom så for hon iväg som en explosion.
Något besviken kallade jag henne till mig henne efter att hon gjort en snabb "burn out" i ridhuset. Inte mer med det. Jag var redo att fortsätta, ändå glad att jag fått henne till mig igen.
Men så kom det. Tävlingsledaren gick förbi mig och fällde en kommentar i förbifarten. "Med en hund som beter sig så, tycker inte jag du ska tävla."
Jag blev så chockad, och ledsen. Resten av tävlingen var en plåga. Jag var livrädd för att Sally skulle sticka iväg igen. Efter varje avslutat moment höll jag i princip fast henne medan jag belönade med ord. Jag var så ställd. Och Sally märkte såklart det här. Hon stack i princip mellan varje moment, gjorde sina ärevarv för att sedan komma tillbaka och göra ett nytt moment. För varje gång hon sprang iväg suckade tävlingsledaren och sa till domaren att dra ner på helheten.

Jag har ingen följsam ras, jag har en airedaleterrier. Jag valde den rasen för att det är min ras. Vi har jobbat så hårt med vad som skedde på tävlingen. Så snälla, döm mig inte för den lilla epok av vår vardag du ser! Fråga inte om Sally är en omplacering, för att du utgår ifrån att vi nyss börjat träna. Du vet inte! Du ser inte Sally när vi tränar. Du ser bara oss en kort stund på en tävling. Dra inte en slutsats att jag inte har lagt ner tid på träning.
Bara för att jag har en hund som kräver mer motivation gör inte det henne olydig. Herregud, hon har fått minst en 10:a varje lydnads start vi har gjort. Men momenten väger inte lika stor vikt för mig som de lilla segrar vi gör varje tävling. Att hon inte springer fram till publiken och hundarna för att mingla. Att hon faktiskt är villig att avsluta en tävling med mig trots att hon tycker att jag beter mig konstigt.
Hon är en stjärna när vi tränar! Senast häromdan körde vi igenom hela startklassen bara några meter från en familj som spelade fotboll. Men vissa människor tycks göra en hel utvärdering av en hund för vad dom ser i 5 minuter.

När jag började träna tävlingslydnad med Sally och allt inte gick som jag hade tänkt mig hittade jag en video på youtube som alltid får mig på bättre humör. Ingen är perfekt! Och videon visar en liten sanning kring vad som skedde igår under tävlingen. Och det är både komiskt och frustrerande på samma gång. Men så minns man att det är en airedaleterrier man har, och ingen hund. :)

Jag kan väl säga att Sally måste vara en av få hundar som under en lydnadstävling fått kommentaren 'leker' av domaren. Har man en instabil matte och de enda "leksakerna" man kan hitta i närheten är ett par gula koner så kör man på det. ;)

Jag ska erkänna, igår var jag redo att ge upp. Tävlingsledaren hade fått det han var ute efter. Jag var jag helt förstörd, beredd att lägga lydnaden bakom mig.
Idag har jag en annan känsla. En revansch känsla om att en dag få visa alla dom som tryckt ner oss att vi faktiskt kan vi med!  

Fem dagar med hundträning!

Snart tävling på gång så vi har legat i med träning för fullt de senaste dagarna. Tävlingen ska hållas i ett ridhus, vilket är helt nytt. Sally har aldrig tidigare satt sina tassar i ett ridhus. Men så kom det sig att vi har haft turen att få tillträde till ett ridhus som ligger vid våran skola!
Ett perfekt tillfälle för oss att känna lite på den främmande miljön inför tävlingen. Sally har vanligtvis inga problem med miljöbyten, men det var ändå spännande att se hur hon skulle reagera.
Så när vi slutade tidigt från skolan, och visste att ridhuset var ledigt tog jag och min bästa träningskumpan Hanna med oss våra hundar för ett träningspass. När vi kom dit visade det sig att vi skulle få sällskap av några som var där och tränade häst. Sally tycker att hästar är lite läskiga djur så jag förväntade mig nästan att hon skulle ha lite svårt att koncentrera sig med en häst i andra änden av ridhuset. Icke! Vårt första pass efter ett ganska långt uppehåll gick med bravur. Och jag kände mig faktiskt ganska lugn inför debuten. Sally brydde sig inte det minsta om hästen. Hennes fokus var jättefint hela tiden, och jag det gick återigen upp för mig hur långt den här hunden har kommit jämfört med för ett år sedan.
Vi körde igenom alla momenten utom hoppet för startklassen. Det fria följet, som man nu får välja om man vill göra med eller utan lina, har jag bestämt att vi ska göra utan koppel. Sally har alltid haft en helt annan attityd med koppel. Hon blir låg och ramlar ur positionen. På de tävlingar vi gjort hittills ser det faktiskt ut som hon hatar det. Men så fort kopplet åker av blir  hon genast gladare och håller positionen bättre. Attitydskillnaden är jättestor. Så nu hoppas jag att hon ska ge ett lite bättre intryck till kommande tävling. ;)
Sättande under gång var inga konstigheter tyckte Sally, så det känns skönt. Inkallningen har med oss sedan innan, likaså hoppet.
Det vi har fått lägga lite extra fokus de senaste dagarna har varit fjärren och apporten. Jag måste få skrtyta lite med att Sally gör supersnygga lägganden i fjärren. Vad vi jobbat med är avståndet. Till en början chansade hon mycket och trodde det var inkallning jag var ute efter. ;) Så vi har ökat avståndet successivt vilket har funkat väldigt bra hittills.
Apporten, som nu blivit ett lite större moment i startklassen, har varit lite klurig för oss. Sally plockar gärna upp apportblocken och kommer med den (även om man ibland kan diskutera hennes upp-plockningsteknik xD). Vad hon har lite svårt med är att komma in med apporten vid sidan. Hon ser heller att man tar den ur munnen på henne så fort som möjligt. :P Så i ridhuset fick lite tips från Hanna om att prova att låta henne komma med den framför mig först, för att sedan gå in i fotposition.

Nästa dag fortsatte vi vår träning, men denna gång på Skara bk. Jag fortsatte köra igenom alla momenten, och kände återigen att fokuset var på topp. Här fick vi även tillfälle att se hur hoppet kändes efter lång tid, men det var inga problem. Hon har blivit riktigt duktig på att göra raka ingångar nu.
Innan träningspasset hade Hanna lagt ett viltspår åt oss som vi skulle ta senare. Spåret var på 470 meter med 3 vinklar. Oblodat blev det idag igen, för att jag glömt plocka fram blodet ur frysen kvällen innan. :P När det gått ungefär 2,5 timme gick vi för att ta spåret. Hon spårade på bra. Lite snabb stundtals så jag fick bromsa henne med linan. 2 av 3 vinklar gjorde hon jättefint, på den 3:de tappade hon bort sig lite så jag fick föra tillbaka henne till spårkärnan. Men efter det gick det bra. Jag vill få till åtminstone två bra spår med blod, men annars känns hon faktisk färdig för ett anlagsprov. :) 

Dagen därpå begav vi oss återigen till ridhuset för att träna lite mer, denna gången utan sällskap av häst. ;) Vi värmde upp lite lätt med alla momenten. Fokuset var inte lika bra idag, men det var fortfarande helt okej, Jag bad Hanna att agera störning för oss genom att prata i bakgrunden. Jag upptäckte på tävlingen i Vårgårda att hon var ganska störd av att tävlingsledaren kommenderade oss i linförigheten. Här i ridhuset behöll hon fokuset, så antingen var det vanan av att höra Hanna vanligtvis, eller så är det tävlingsnerverna som ställer till det på tävlingen. Men hur som helst måste vi lägga ännu mer fokus på störning.
Även idag skulle det viltspåras, denna gången lagt av mig. Det blev ett kort spår på ca 250 meter, med två vinklar och en liggtid på 1,5 timme. Denna gången hade jag kommit ihåg att ta med mig blod. Hon spårade bra idag med. Det enda jag kunde anmärka på var slutet där hon helt gick bort sig och började följa våra spår då vi gått ur spåret, Hon gick förbi klöven, så jag tog med mig henne tillbaka en bit och då hittade hon den snabbt igen. :)


Igår gjorde gjorde jag ett jättekort pass där jag bara länkade igenom momenten med belöning emellan. Fokuset var lite så där, men det var ganska förståeligt efter så många dagar av träning. Därav det bara var ett kort pass vi gjorde. Jag vill inte göra henne övertrött. Jag hade filmkameran med mig så fick till en film på vår länkning. Man kan se på filmen ibland att hon inte är med till hundra procent, men så duktig ändå! Tyvärr lyckades jag gå så vi kom ut ur bild på fotgåendet, men det är bara bara för en liten stund. Jag är ingen van filmare, och är inte helt bekväm med att bli filmad så jag hoppas ni har lite överseende. :)
Här är filmen om ni vill spana in länkningen: 

Så för att komma till idag. Jag och Hanna bestämde oss för att träffas och "träna" en stund på fotbollsplanen utanför min lägenhet. Blev inte mycket till träning egentligen. Sally ville mest leka så jag lätt henne hållas. Vi har tränat så mycket ny så hon förtjänar lite paus. Det känns riktigt bra med alla momenten hittills. Apporten är fortfarande lite knepig. Vi testar oss fram lite grand för att se vilket inlärnings sätt som passar oss bäst. ;)
Det känns hoppfullt, även om det var totalt kaos idag. (Med all förståelse.) Imorgon ska vi ha vilodag och inte göra någon träning alls. Fröken terrier ska få bearbeta dagarna. Och jag har sagt det förut, men framstegen som den här hunden gjort på ett år är helt otroliga. Den allra första träningen jag hade tillsammans med Hanna kunde hon inte ens göra enkla kommandon utan att tappa fokus. Så fort hon såg Hannas hund Yax skulle hon fram och leka med honom. Jag fanns inte med i hennes världsbild. :P Vi började väldigt basic med kontaktövningar, och för att vara ärlig kände jag mig ganska hopplös.

Idag kan Yax och Hanna gå precis bredvid oss när vi tränar utan att hon tappar fokus från mig. Hon är fortfarande glad i andra hundar, men hon har även funnit något värdefullt i att vara tillsammans med mig. :)Jag bjuder på massor av bilder från våra träningsdagar. Startklassen here we come!

                                

Våra mål för 2017!

Ett nytt år har tagit sin början så jag tänkte prata lite kort om det tävlingsår som varit, och även om de mål vi har planerat inför 2017!
Det tog en bra stund, men 2016 var det år som Sally och jag vågade oss ut på tävling för första gången. Vi har debuterat i både tävlingslydnad och rallylydnad. På rallylydnadstävlingen uppe i Eskilstuna plockade vi äntligen vårt första godkända resultat på 86 poäng. Jag var så stolt! Som vi hade kämpat för det. (:
I Vårgårda gjorde vi vår andra tävling i tävlingslydnad. Detta var vår sista tävling innan de nya reglerna trädde in. Tävlingen höll till inomhus så det var helt nytt för både Sally och mig. Och det gick lite blandat. Vissa moment gick över förväntan, andra gick de si så där med. Men trots det var hon så duktig och höll ihop hela tävlingen.
Vårt främsta mål satte vi dock! Efter massa träning vågade jag mig på att genomföra en platsliggning. Jag var jättenervös. Och 2 minuter kändes som en hel evighet. Mitt under momentet ställde sig en hund upp precis bredvid henne, men Sally låg faktiskt kvar! Vi fick en 8:a för att hon under början av momentet låg och pep (något jag redan räknat med). Men hon klarade av det, och det är huvudsaken. (:

Det är inte bara tävlingsmässigt vi har åstadkommit saker det här året. Anledningen till att jag överhuvudtaget dragit mig för att tävla från början är för att jag har känt att Sally och jag inte har haft den rätta relationen. Sally är min första hund, så självklart har jag inte gjort alla rätt i början. Men det här året känns det verkligen som att allt det där har vänt. Vi har blivit ett team! Vi jobbar med varandra och inte mot varandra längre. Och Sally tycker äntligen att det är kul att göra något ihop. Visst har det mycket med mognadsfaser att göra också. Men Sally verkar ha kommit till sin rätt i livet, och jag vet precis vart jag har henne. Jag vet hur jag ska bete mig för att hon ska känna sig bekväm med att träna tillsammans. Det märks hur kul hon tycker det är när vi förstår varandra bättre. (:

Jag minns när jag gick en inkallningskurs för några år sedan. Det var en kvinna med på kursen vars hund jag tyckte var så duktig. Det märktes hur bra de trivdes ihop, och man förstod när man såg hur de jobbade på håll att hunden inte skulle tveka att komma när hon bad den. Jag pratade med henne vid ett tillfälle och kommenterade då hur duktig jag tyckte hennes hund var. Jag fick svaret att det var något hon lagt ner väldigt mycket träning på.
Det fick mig att tänka. För då tyckte jag att jag lade ner mycket träning på Sally. Och faktum är att det gjorde jag också. Problemet var att jag inte hittat rätt sätt för just Sally och mig.
Så för några månader sedan befann jag mig på en fotbollsplan och tränade med Sally. Några barn sparkade boll några meter ifrån oss. Sally för 2 år sedan hade satt full fart mot barnen för att vara med och hon också. :P Men nu hade hon fullt fokus på mig och vad vi skulle göra.
Efter en stund kommer de fram några vi känner med sina hundar till oss. En av hundarna skäller konstant på Sally medan hon lugnt sitter okopplad vid min sida. Flickan som håller hunden utbrister efter ett tag hur duktig hon tycker att Sally är. Jag tänker genast tillbaka på kuren, och svarar att visst är hon duktig, men också att det är något vi jobbat länge med för att åstadkomma. (:

Så för att komma till våra mål för 2017. Sally och jag tänker fortsätta med att tävla såklart. Redan den 12 februari ska vi debutera i startklassen, så det ska bli spännande!
Rallyn kommer finnas med vid sidan av den med. Vi kämpar fortfarande med att få upp en bättre attityd i kopplet. På så sätt känns det skönt att vi kan välja bort det till startklassen. Men någon tävling i rally ska vi nog få till med.
Förutom detta så har vi som mål att försöka göra någon tävling i nosework. Jag ska börja med att introducera Sally för det hade jag tänkt och se vad hon tycker. Men med hennes känsla för spårning så tror jag nog att hon kan tycka det är jättekul.
På vägen kommer vi säkert hitta andra saker vi vill testa på, men vad vi verkligen ska satsa järnet på det här året är viltspårningen. Det har tyvärr hamnat lite åt sidan hela tiden, och vi har fortfarande inte fått till ett anlagsprov fast hon är färdig för länge sedan.
Så idag har vi varit ute och spårat. Eller nästan. Det fick bli ett spår helt utan blod den här gången. Med en liggtid på 3,5 timme, och 4 vinklar.
Sally var jättepeppad. Vi har inte spårat sedan i höstas så hon hade ett riktigt sug. Spåret gick hur bra som helst, man kan inte vänta sig annat när man har fröken terrier i spårlinan. :P Hon tuffande på med ett fint tempo. Tog alla vinklar jättefint. Hon är så noga och metodisk i spåret. Tappade bort sig någon gång i slutet, men hittade tillbaka på egen hand. Att det inte fanns något blod till hjälp gjorde inte Sally någon skillnad. (; Det var en utmaning med blandad terräng. Blåbärsris, kalhygge, vattendrag, lite bergsklättring på ett ställe (:P). Men hon löste allt. Anlagsprov nästa!

Tävlingsdebut!

Då var debuten i Lydnad klass 1 gjord, och jag kan inte säga annat än att jag är så nöjd över Sallys prestation. Vissa saker förvånade hon mig med, andra utförde hon över förväntan. Hon hade inte fullt fokus från start. Linförigheten gick det lite si så där med. Hon sackade efter, lade nosen i backen och satte sig inte ens i halterna. Man skulle nästan inte kunna tro att vi lagt ner flera månader på det. :P Det jag tror hände var en kombination av nervositet från min sida, samt att vi hade tävlanden i elitklass på andra planhalvan. Något jag inte räknat med när vi kom dit. Hon tappade hela tiden fokus så fort hon hörde att någon skrek ett kommando därifrån. Så mer störningsträning står högt upp på listan där. ;)

Vårat parad moment - läggandet - fick vi inte ens visa tyvärr, då Sally bestämde sig för att inte utföra det alls. Tokhund!

Ställandet gick som väntat. Hon tar ett par steg innan hon stannar, så vi ska jobba mer med stadgan där.

Apporten som har varit vårat lättaste moment sedan vi började träna lydnad, den bestämde sig Sally för att spotta ut på backen. Jag blev helt paff! Trodde verkligen det var det momenten vi skulle sätta 10:an på, men icke. Vet inte om det var nervositeten hos mig som spökade där med? :P

Trots alla våra tabbar gick det ju bra på tävlingen med! Hon imponerade stort på inkallningen och satte en solklar 10:a! Likaså på hopp över hinder gick det över förväntan. En 9:a kammade hon hem åt oss där. :)

Vad som däremot gjorde mig mest stolt var tandvisningen. Jag har alltid bävat för det här momentet då jag har en hund som lätt skyggar och tycker det är läskigt när en främmande människa tar henne på huvudet. Men på tävlingen satt hon helt lugnt och lätt sig bli undersökt av domaren. Och får en 10:a! Jag var så glad! :)

På helheten fick vi en 8:a och, totalt landade vi på 104 poäng med en 5:e placering av 7.

Jag är jättenöjd med vår debut. Vi har lite saker att jobba på, men vi har kommit så långt sen vi började. Nu ska vi hårdträna igen fram till nästa tävling som är om 3 veckor. Och då hoppas jag också att vi ska känna oss redo för att lägga en plats.

Imorgon gäller det!

Skolan har satt igång igen och Sally och jag är tillbaka i Skara efter lite jobb och ledighet. Träningen har lags på hyllan över sommaren, så det har varken blivit så mycket rally eller tävlingslydnad. Men så har vi ju då gått och anmält oss till tävling i alla fall. Redan imorgon ska vi göra våran debut i Lydnad klass 1!
Det fick bli att backa bandet lite, och gå igenom alla moment igen. Och för att vara ärlig kändes de första passen efter uppehållet lite tuffa. Både Sally och jag var ringrostiga. Så nu har vi legat på hårdträning i två veckor. Och tillsammans med min kompis Hanna (som också ska tävla imorgon!) har vi spenderat några tillfällen på Skara bk. 
I början var Sally lite spretig. Hon slavade mycket och chansade en del. Fokuset var det lite sådär med, det med. Men nu äntligen efter 2 veckor känns det som att jag har fått ordning på henne. Hon har fått lite av en aha-upplevelse ;)
Fröken terrier behövde helt enkelt bara en liten uppdatering på vad vi höll på med. Så nu känner oss någorlunda redo inför imorgon. Lite nervöst är det såklart.
Vi har lagt mycket fokus på länkning av momenten den senaste veckan. Det är denna del av träningen som gjort mig extra nojig. Jag vet att jag har en hund som lätt tröttnar efter en stund. Dessutom vill hon gärna ha bekräftelse på att hon har gjort rätt. Får man inget godis, eller någon leksak att trakassera är det inte lika värt längre ;)
I nuläget känns det som hon har uthålligheten för hela tävlingen, men jag är fortfarande lite orolig för att jag kommer få stå där med en uttråkad terrier. (Och jag tror i alla fall alla med en terrier dam som min vet vad som händer då ;) )
Platsliggningen är ett moment som vi alltid haft lite svårt för. Sally har egentligen inte några problem att stanna på ett ställe med massa störning i form av bollar, hundar som går förbi, människor o.s.v. Vårt problem ligger i någon form av osäkerhet. Hon känner sig otrygg med att ligga nära andra hundar, medan jag står som en staty och observerar. Hon piper och slänger med blicken en stund, tills hon slutligen far upp och kommer springandes till mig. Jag har övertränat platsen och lagt henne varje dag fram till nu, men vi är fortfarande inte där till hundra procent. Visst kan hon ligga i 2 minuter, men det är ingen trygg hund som gör det. Så på tävlingen imorgon kommer vi avstå platsen. Jag tänker inte lägga Sally förrän jag är helt övertygad om att hon är trygg och ligger kvar.
Så imorgon gäller det! Efter vad som känts som en evighet ska vi äntligen ut på tävlingsplanen och visa vad vi går för :)

Här nedan kommer några bilder på vår träning som Hanna har tagit åt oss!

Yax och Sally <3

Sally 5år!

Idag fyller finaste Sally 5år! Det har vi firat med simturer nere vid sjön och smörgåstårta med massa godsaker på. (: Jag är så glad att jag har fått tillbringa alla dessa år med den här underbara, tokiga, glada, humoristiska hunden, och jag hoppas på många fler!